höstdepression vs vårkänslor

Heeeej!
 
Igår jobbade jag 8-17 och hängde sen med tjejerna innan de skulle ut o daansa så jag hann inte skriva något. 
 
Imorse körde mamma och jag igenom hennes spinningpass vid 8.30, bara hon o jag. Jag åkte typ dit i sömnen men det var ett skönt sätt att vakna på. Så åkte vi hem till mig och åt frukost, bara mös och läste inredningstidningar. Nu ska jag snart till söder och jobba några timmar och ikväll ska jag käka med fia o maallaan, längtar!!
 
pirrar det inte i hela din kropp när du ser dessa bilder?!?!? 
 
Hurrni. Om jag får diagnotisera mig själv har jag haft höstdepression denna hösten. Jag har vetat att jag inte mått bra sept-december typ för att jag har haft för mycket jobb, för mycket stress och för lite sömn. Men det är först nu när jag har fått tillbaka den här dagliga glädjen och positiva känslan i kroppen som jag ser det ännu tydligare. Det har såklart mycket med mörkret att göra och att det nu börjar bli ljusare också.
 
Igår gick jag runt hela dagen och undrade vad jag längtade efter och varför jag kände mig så glad och förvantansfull och pepp. (jag har överflöd av räkningar denna månad, inga pengar och inga roliga planer att se fram emot?!) Jag borde vara så deppig nu egentligen haha. Men jag mår SÅ bra. Dessa känslor har jag glömt bort senaste månaderna, fast de egentligen är så bekanta. Jag kan ha haft den roligaste helgen or what ever att se fram emot men ingenting har lockat och allt har bara varit medeltråkigt och grått. 
 
Att få ha varit ledig, andas, mysa och fixa i lägenheten, soova, träna och bara vara har fyllt mig med så mycket energi. Det är jag så glad över. 
 
Jag ska verkligen kämpa för att behålla den här känslan hela hösten och unna mig själv att ta det lugnt men även jobba massor om jag tycker att det är kul och styra över mitt liv själv. HALLELUJAH! 
 
(kommer säkert köpa tulpaner imorgon, erkänner) ska även träffa elfisen och det behövs nu, har bästislängtan. 
anonym:

Hej! Några inside tips från en som också lider av höst(mörker)depression: prata om det med kloka fina vänner, kramas mer än vanligt, knapra D vitamin och träna. Det är även skönt att påminna sig om att det är både vanligt och tillfälligt- att läsa trådar på nätet om ämnet får en att känna sig rätt "lyckligt lottad" ändå. Kramis, från en gammal kompisflamma som sticker in huvudet på friskis och pratar då och då:-)<3

Svar: Åh hade behövt dessa tips innan mörkret föll över oss, osis!! Hihi tack S <3
Sofia tranquist

Kommentera inlägget här: