Någonstans att andas


(null)

Jag har varit här i unawatuna i en vecka nu utan att egentligen trivas. Jag har inte vetat vart jag ta vägen eftersom jag vet vad jag vill ha men inte vet vart jag kan få det. Jag vill tillbaka till Midigama men det är nedåt och på onsdag ska jag till flygplatsen och möta Kerstin så det är ingen idé. Jag orkar inte packa och packa upp helt enkelt. 
Boendet är så bra här. Prisvärt rum, rent och fräscht, skön och fin pool, bra restaurang och fina tjejer att hänga med. Men det känns inge bra.
Idag var jag ensam en stund nu på kvällen. Åt middag på hotellet och lyssnade på pod och läste i min bok. (Jag har ju hittat världens bästa böcker. En serie med fyra böcker och den första läste jag för någon månad sedan. Älskade den och den passade mig så perfekt för där jag är i livet just nu. Jag har haft med mig de andra tre böckerna på resan och läst ut två av dom. Men så bestämde jag mig för att läsa en thriller nu för att jag inte vill att böckerna ska ta slut. Har läst thrillern sedan jag kom hit i måndags och läste ut den igår. Äntligen kunde jag börja med sista boken i serien. )
Jag kände att jag ville någonstans för att vara i fred, ensam en stund. Jag gick till mitt favoritcafé och satt där i över en timme. Utanför är det gnissel från bilar, bussar som åker alldeles för fort och 4 av 5 fordon tutar, det är även för hög musik inne på caféet och för uptempo för att stämma överens mitt humör. Jag sätter i mina bästa hörlurar som utesluter alla ljud och väljer min favoritlåt i min spellista "chillmys". Caféet är litet och jag är ensam där. Personalen känner igen min och bjuder tillochmed på en gratis iskaffe. Dom pratar inte med mig för dom vet att jag sitter i min egen värld med min bok. 
Det här är så ensam jag kan bli här i denna byn. Det är då jag inser vart skon egentligen klämmer, varför jag inte riktigt trivs. Jag har försökt se de positiva delarna av byn och hängt mig kvar. 
Det finns ingenstans man kan gå för att vara för sig själv. Det finns inget andrum och jag håller på att bli galen. I min bok är Emma på sin andra vandring till Santiago de compostela.. Hon har redan vandrat cirka 10 mil utan sällskap, på landsbygden i norra Spanien. Varje kväll samlas hon med andra pilgrimer och äter middag. Men hon vandrar själv och ingen musik behövs för att tysta omgivningen. Hon vandrar i mörkret en morgon, och leds av fullmånen och stjärnorna. Vandrar längt vandringsleden och ser staden sakta vakna till liv. 
(null)

En kväll i Midigama var jag o åt middag med Antton Sonja och Ross. Vi satt där tills det blev mörkt och när vi gick tillbaka såg jag stjärnorna och det var mest stjärnklara himmel jag sett och ett av de finaste ögonblicken under resan. Men de andra höll inte med. Jag stannade och kollade upp flera gånger men dom gick vidare. Jag ville bara sätta mig där och njuta och andas in brisen från havet. 
Vi gick till en bar och drack öl... 
Stunderna på stranden för att se solnedgången är också ett sånt ögonblick. Ensam, det enda som hörs är vågorna, fåglarna och vinden. Naturen. 

Jag betalde min brownie, höjde musiken i hörlurarna och gick längst den hemska vägen tillbaka till hotellet. Sakta. Försökte låtsas att trafiken inte existerade även fast jag kunnat bli påkörd av en tuktuk. 
Jag vill inte flytta till en större stad, vill inte bo i NY, London, Stockholm. Jag stannar i örebro, men jag måste ha ett hus på landet. Att rymma till. Enkelt. Jag vill vara nära naturen och kunna andas. På riktigt. Och jag önskar av allt annat att jag vandrade Santiago de composela. En åttio mils vandring i norra Spanien, istället för att vara här. Jag blir lite ledsen när jag tänker på det. Jag läste boken för sent. Emma vandrade i 6 veckor. Jag är borta i 6 veckor. Varför vandrar jag inte istället. 

Surfare och regn

Hej på er! 
Tidigt igår tog jag tåget till Midigama. Det "värsta" med att resa själv är just resandet. The locals vardag är ganska svår att förstå sig på så ställen som inte är turistiga är alltid lite klurigt. Det är dock skönt att de flesta pratar och förstår engelska. Jg hittade rätt tåg och klev av på rätt ställe iaf. Det finns inga skyltar som säger "nästa station", ingen skylt på själva stationen man kommer till och ingen som pratar i någon högtalare. Har man ingen att fråga är man ganska körd, men det löste sig fint. 
(null)

Så fort jag klev av tåget så gillade jag Midigama. Möttes direkt av backpackers och surfare som var på väg till stranden med sina brädor. 
Det är något visst över surfare. De känns alltid coola, självsäkra och ostressade. Sedan älskar jag surflooken också, alla killar blir snygga oavsett och alla tjejer blir jag avis på. Bara så snygga o coola, trots världens mest avslappnande look. 

Jag hittade mitt boende och checkade in, trivs! Bodde i en jättefin bungalow/rum första natten för att jag råkade boka fel dag från början så de fixade de rummet åt mig. Idag och i skrivande stund har jag bytt till en enklare cabana/trähydda på samma boende. Hoppas jah kan byta tillbaka dock haha, den är lite väl spartansk med toa och dusch ute osv.. men det lär bli några nätter där. 

Igår var en tråkig dag. Gick och la mig och läste och kollade youtube typ 19.30 i brist på annat att göra haha... Hittar inga kompisar!! Pratar med allt o alla men det krävs lite mer för att man ska börja hänga! På tisdag kommer iaf Antton, som jag träffade på flygplatsen hit, blir skönt att ha någon att umgås med iaf. Även fast han mest kommer surfa och jag heja på hehe. Pratade dock med shaggy här på boendet idag, han har surflektioner och frågade om jag skulle prova. Har ju testat på Bali för några år sedan, tror jag kan lära mig ganska snabbt, vet att det gick gaska bra sist. Men minns också hur jobbigt det var och allt saltvatten och kallsupar haha. Får se hur det blir, kanske bäst att riva av plåstret om man ska passa in här :ppppp

Det bor en lite speciell man här på boendet som började prata om att han gjorde sina "exercises" på morgonen och jag frågade vad de var för övningar och han började prata om det. Någon blandning av yoga o meditation, massa olika andningstekniker och jah blev intresserad o frågade mer. Han verkade kunnig men när han började prata om att man ska andas in och fokuserade på att pulsera med anus tappade han mig lite.. Då var det dock redan försent och jag hade redan lovat honom att följa med honom till stranden morgonen därpå, alltså imorse. 
Jag sa att jag var tvungen att sitta en bit bort för att kunna fokusera och om jag inte gillade det kanske jag gick tillbaka till boendet tidigare och att jag säkert kommer bli hungrig haha.. Jag provade iaf alla steg han berättat om dagen innan, även anustekniken. Sedan övergick jag till yoga och efter det gick jag där ifrån. Var säkert där minst 35 minuter iaf. Och det var en skön stund. 
Jag kände ganska direkt igår när vi började prata att jag ville dra mig ur, för det första berättade han att han hållt på kanske 3 veckor??!! Man ba men okaaaajjj då kan jag ju lika gärna kolla youtube. Och ni vet när man ger någon fingret och dom tar hela handen, han slutar inte prata om det. Men kände att det var lugnt för han skulle åka vidare idag. Tror ni inte att han förlängt boendet 4 nätter till då eller??? Nu kommer jag aldrig kunna ta mig ur... aja det löser sig, han är vänlig iaf hahah. 
(null)

(null)

(null)

(null)

Efteråt gick jag till ett ställe jag kollat upp och åt en låååång frukost med två koppar kaffe och en skål med yoghurt. Satt där med min bok och såg alla surfare komma och gå. En mysig (och god!!) stund. 
Puss på er 

Det blev en bra dag

Dagen blev bara bättre och bättre. Jag åt frukost och gick upp och tog en dusch och bytte om. Så gick jag till smoothiestället och åt en jättegod bowl med choklad/jordnötssmör och så satt jag där cirka två timmar och läste. Sen gick jag tillbaka med bra musik i öronen. Det gör en SÅ glad. Har inte lyssnat på musik i lurarna sedan jg kom hit. 
Det började spricka upp lite så jag bytte om till bikini och la mig på en solstol på boendet och läste och lyssnade podcast, sen var det dags för lunch och så solade jag lite igen. 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

När det sedan blev mulet och klockan var runt 15.30 gick jag upp på min balkong och tränade lite smått. Hoppade hopprep och gjorde knäböj, situps, armhävningar typ. Det kändes skönt. 

SEN eller typ under tiden började vääärldens oväder. Sånna här oväder har vi typ aldrig i Sverige men utomlands, alla som varit i typ Thailand, på Bali osv vet hur det kan bli. Det är sååå kvavt och plötsligt får himlen världens urladdning och det är helt SINNES vad det smäller. Först började det spöregna och åska lite och det tycker jag mest är häftigt men sedan eskalerade det. Jag minns en kväll på Gili med tjejerna när vi låg inne på rummet allihop och var så jäääävla rädda. Det var samma nu men jag är helt ensam haha. Jag blundade och såg ändå hur blixtarna sken upp hela rummet och en hundradels sekund senare brakar det till av åskan på ett sätt som inte går att förklara, det är som att det klyver alla träd omkring en och skär i hela kroppen haha, det är verkligen sån jävla kraft och smäll. Jag satt i sängen och händerna för ögonen o öronen och det värsta pågick i ca 20 minuter och min puls var så hög haha, efteråt somnade jag av utmattning och sov i 30 min hahaha. 
(null)

Nu har jag ätit middag och ska sova. Imorgon ska jag upp tidigt och ta tåget till Midigama kl 8.20! 
Puss på er.